Jag älskar doften av nytvättade lakan och hur det känns att lägga sig i en helt nybäddad säng. Ibland kan jag längta efter att gå och lägga mig om jag bytat till rena sänglakan.


Jag älskar när Quito (eller Fingo) märker att jag är ledsen och bestämmer sig för att lägga sig näranära som för att trösta mig. De är inte dumma alls och de är mina bästa vänner -det gör ingenting att vi inte kan prata med varandra, de förstår och jag förstår.


Jag älskar känslan av självsäkerhet som jag får när jag tar på mig ett par högklackade skor. Ni vet, man känner sig så snygg och man tänker gärna att folk inte tittar för att man blir 190+ cm lång utan för att man ser så bra ut.


Jag älskar nostalgi. Det finns ingenting bättre än att tänka tillbaka på "den gamla goda tiden", man blir ju alldeles varm inombords, nästan som om man vore kär.


Jag älskar rosetter, men verkligen - jag älskar rosetter! Det finns inget sötare, jag önskar att jag hade varit modig nog att tatuera in en söt liten rosett i någon fin färg någonstans på min kropp, men det törs jag inte - så jag går alltid med någon rosett på mig, om inte i håret så runt halsen eller runt midjan eller någon annanstans.


Jag älskar hur ens hår luktar när man kommit hem från någon man tycker om, när man luktar på det blir man alldeles pirrig i hela kroppen.


Jag älskar när jag gör något spontant, som till exempel när jag bestämde i sista minuten att jag skulle hänga med Mikael och gänget till Göteborg i höstas. Eftersom jag är väldens planeringsfreak och inte riktigt tycker om att inte ha kontroll över saker, så känns det väldigt skönt när jag vågar släppa taget och göra något spontant.