Med en syster ute i världen och en skadad mor blir man självfallet första hästansvarig här på landet!

Igår kom mor in efter att ha varit hos grannen och skrek till far att hon behövde is till sin fot eftersom Gamin (en häst som står i hagen man korsar för att komma till våra grannar) hade sprungit på henne och hon vrickat sin fot. Vi hade inte mycket is hemma så några frysna handduksinlindade baconpacket fick duga för att kyla ner hennes skadade fot, hon låg mest i soffan resten av kvällen så jag tänkte inte mycket mer på det.
Men ack, imorse kunde hon knappt gå - hon haltade sig fram med ett plågat uttryck i ansiktet - bara biten mellan köksbordet och deras sovrum tog några minuter (och det är bara ungefär tio meter), jag ställde upp för att hjälpa henne med att släppa ut hästarna. Sunny gick bra, Namnam gick bra, Jussan gick bra och sen var det Ella som helst ville göra allt annat än att gå in i just hagen, men jag fick in även henne i hagen efter ett tag. Med en kvart kvar tills jag skulle börja med Cambridge Engelska körde far mig i 140 km/h till skolan, jag hann precis.
En mycket dryg dag och jag var egentligen inte humör för någonting, trots det hände det förstås en del.
Nu kom jag hem för si sådär en timme sen och sen dess har jag hjälp mor ännu en gång med hästarna eftersom hon nu också går på kryckor. Först skulle jag hämta en halmbal och strö, sen var der mat man skulle hämta och sedan ta in hästarna, vilket faktiskt gick bra, och sen skulle jag blanda kvällsmat till dem och ikväll blir det förmodligen jag eller far som får gå ut och ge dem mat.
Stackars mor, kan inte ens ta hand om hennes älskade hästar.
(Det må hända att det låter som jag klagar, men icke! I det här läget vill jag faktiskt hjälpa min kära mor... Framförallt när hon ser så plågad ut.)

jag tror hon mådde bättre när vi satt här i det fina vädret på Mallorca förra året