Med en syster ute i världen och en skadad mor blir man självfallet första hästansvarig här på landet!

Igår kom mor in efter att ha varit hos grannen och skrek till far att hon behövde is till sin fot eftersom Gamin (en häst som står i hagen man korsar för att komma till våra grannar) hade sprungit på henne och hon vrickat sin fot. Vi hade inte mycket is hemma så några frysna handduksinlindade baconpacket fick duga för att kyla ner hennes skadade fot, hon låg mest i soffan resten av kvällen så jag tänkte inte mycket mer på det.
Men ack, imorse kunde hon knappt gå - hon haltade sig fram med ett plågat uttryck i ansiktet - bara biten mellan köksbordet och deras sovrum tog några minuter (och det är bara ungefär tio meter), jag ställde upp för att hjälpa henne med att släppa ut hästarna. Sunny gick bra, Namnam gick bra, Jussan gick bra och sen var det Ella som helst ville göra allt annat än att gå in i just hagen, men jag fick in även henne i hagen efter ett tag. Med en kvart kvar tills jag skulle börja med Cambridge Engelska körde far mig i 140 km/h till skolan, jag hann precis.
En mycket dryg dag och jag var egentligen inte humör för någonting, trots det hände det förstås en del.
Nu kom jag hem för si sådär en timme sen och sen dess har jag hjälp mor ännu en gång med hästarna eftersom hon nu också går på kryckor. Först skulle jag hämta en halmbal och strö, sen var der mat man skulle hämta och sedan ta in hästarna, vilket faktiskt gick bra, och sen skulle jag blanda kvällsmat till dem och ikväll blir det förmodligen jag eller far som får gå ut och ge dem mat.
Stackars mor, kan inte ens ta hand om hennes älskade hästar.
(Det må hända att det låter som jag klagar, men icke! I det här läget vill jag faktiskt hjälpa min kära mor... Framförallt när hon ser så plågad ut.)

jag tror hon mådde bättre när vi satt här i det fina vädret på Mallorca förra året

och det har gett mig tid att tänka, det har faktiskt varit riktigt skönt!

Jag har kanske inte gjort så värt mycket mer idag, än just det, tänkt! Men lite kanske, jag har faktiskt städat halva mitt rum, vilket är framsteg (om jag får säga det själv, tror dock inte min mor tycker det), jag har tittat på bröllopsduellen, jag har gjort läxa, jag har varit ute och kelat med Ella-bus och jag har duschat. Heja Maya! tänker ni förstås genast och jag svarar självklart; Heja mig!
Nu ska jag bara skriva det sista på min läxa i Engelska C/Cambridge engelska och sen tror jag att det är dags för att sova, eftersom jag behöver min skönhetssömn.

Här är några bilder jag tagit idag:

Dåligt samvete, rätt eller fel?
Jag vet ärligt talat inte om jag har gjort fel egentligen, eller har jag det?
Jag menar, varför har jag annars dåligt samvete?
Eller är det bara inbillning, för att jag känner mig tvungen?
Gud, jag vet inte.

Jag önskar att jag var i Hultsfred hos Sandra nu, för hon är den ända som jag kan prata med just nu. Matilda är i Italien och Gurkan... Det går bara inte. Nej, att ligga och dra torra skämt och skratta så mycket att tårarna sprutar med min Sandra är något som verkligen skulle behövas just nu.

Om det inte vore för att jag måste gå i skolan skulle jag nog bädda ner mig i min säng och försvinna i en vecka eller två. I en eller två veckor skulle jag liggandes i min säng läsa ut alla böcker som jag vill läsa och leva på te och chocklad, det hade minsann suttit fint!
Synd att det här är verkligheten bara, i verkligheten kan man inte göra så, i verkligheten måste man gå till skolan, måste man prata med folk, måste man äta och duscha. Jag tycker mycket illa om verkligheten just nu.