Vet ni? 15 åriga Maya hade en dröm, en dröm om att flytta till England, om att ha en brittisk kille som pratade fint, om att själv prata fint, fint på engelska. Snart fem år senare så börjar det sakta slå in. I sommras träffade jag min Jason, som är engelskman, pratar fint och ibland står jag på tå när jag pussar honom, mest för att jag kan, mest för att han ändå är längre än mina 181 cm. Och i april flyttar jag till England, till London för att vara exakt. Jag ska plugga en termin där, sen får vi se... Jag kanske stannar, kanske jag åker hem efter mina sex månader - men då kommer i alla fall min tredje dröm att ha slagit in, att jag pratar fint, fint på engelska.

Klockan är tjugo i åtta, jag har varit vaken en stund och tittat på glee. Jason är försvunnen från sin sida av sängen, gissar på att han inte kunde sova när jag brer ut mig över hela sängen... Jag ska ta och leta reda på honom snart, tror jag minsann. Tss. Imorgon åker jag hem, fast jag inte vill. Jag gillar england och jag gillar Jason, så jag hade kunnat stanna hur länge som helst - men det går ju såklart inte. Fast jag är inte bitter, för ikväll ska vi gå och se Rihanna, inte illa va? 
Men men, ses när jag är hemma i Malmö igen!