Dåligt samvete, rätt eller fel?
Jag vet ärligt talat inte om jag har gjort fel egentligen, eller har jag det?
Jag menar, varför har jag annars dåligt samvete?
Eller är det bara inbillning, för att jag känner mig tvungen?
Gud, jag vet inte.

Jag önskar att jag var i Hultsfred hos Sandra nu, för hon är den ända som jag kan prata med just nu. Matilda är i Italien och Gurkan... Det går bara inte. Nej, att ligga och dra torra skämt och skratta så mycket att tårarna sprutar med min Sandra är något som verkligen skulle behövas just nu.

Om det inte vore för att jag måste gå i skolan skulle jag nog bädda ner mig i min säng och försvinna i en vecka eller två. I en eller två veckor skulle jag liggandes i min säng läsa ut alla böcker som jag vill läsa och leva på te och chocklad, det hade minsann suttit fint!
Synd att det här är verkligheten bara, i verkligheten kan man inte göra så, i verkligheten måste man gå till skolan, måste man prata med folk, måste man äta och duscha. Jag tycker mycket illa om verkligheten just nu.