Idag, 5 maj 2013, så har jag bott här i exakt ett år. För ett år sen kom jag hit, osäker, rädd, men framförallt exalterad. Jag är sjukt stolt över mig själv, att jag flyttade hit helt själv utan att känna någon. Det här året har varit det bästa i mitt liv, jag har lärt mig så mycket och står nu på egna ben, ingen mor som kan hjälpa mig, ingen syster som kan rädda mig från elakingar, ingen far som kan få mig på gott humör. Bara jag. Och det är så nedrans bra. Tack London, jag älskar dig!