Nej, jag har inte kapat datorn, kidnappat Maja och stoppat henne i en mörk grisasäck som den onde mannen gjorde med hunden i Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Hon sitter faktiskt här bredvid mig och har godkänt detta gästinlägg, om än med vissa restriktioner - som kommer att visa sig, trots att jag ihärdigt försökt få henne att spela kort med mig. Hela kvällen. Eller Othello för den delen. Kinaschack, Alphapet och Monopol. Inget av dessa klassiska brädspel har gått hem hos fröken ikväll. Jag förbannar datorn och den datortekninska födelsen som har lett till ett beroende utan dess like - och loggar in på betapet.

För att komma till saken, grejen, the core - anledningen till att jag godkändes av Maya Rosengrens grymma bloggkommité; Dagens Visa.

Minns ni det 5-10 minuter långa klippet som alltid sändes i Bolibompa innan? När jag och Maja var små närde vi båda två på en dröm om att få vara med i Dagens Visa. Alla barnen var ju så jäkla dåliga (små barn, en vuxen i bakgrunden med en gitarr som ihärdigt försöker få en blyg treåring att klara sig igenom Mors Lilla Olle utan att peta sig i näsan), Maja och jag skulle minsann visa var skåpet skulle stå. Vi skulle gå in och sjunga Bä Bä Vita Lamm - i kanon! Jodå, såpass kompetenta var vi - och som vi övade.

Jag tror aldrig att vi kläckte idén för våra föräldrar, och om vi hade gjort det hade Mor nog skrattat åt oss och Far sagt "trams" och vi hade önskat att vi hade haft föräldrar som gjorde allt för att sina barn ska bli stjärnor - även ifall det innebar 2 minuter i SVT vid lite över 18-tiden.

När jag kom hem igen häromdagen efter en tid utomlands, provade vi för att se om vi fortfarande kunde sjunga Bä Bä Vita Lamm i kanon. Och det kunde vi. Fast jag måste sjunga först, precis som innan. Annars tappar Maja tråden.

Nu ska jag inte skriva så mycket längre, och till er som lyckats uthärda mitt svammel så här långt; I salute you! Vet inte ens fått sagt det som Maja ville att jag skulle skriva, men hon får allt vara nöjd och glad.

Godnatt.

//Matilda